Jag kommer att skriva en hel del om min syn och utprovning av nya glasögon, så här kommer historien från början.

I augusti 2016 var jag till min optiker och gjorde en synundersökning, då mina dåvarande glasögon inte längre räckte till. Jag tittade ut bågar för rumsprogressiva till jobbet och vanliga progressiva privat. Jag hämtade ut dem i början av september och jobbrillorna fungerade bra, men de jag skulle ha när jag inte jobbade kändes inte ok. Jag kunde inte fästa blicken och såg suddigt på håll. Det var lite som när man drömmer sig bort och inte fäster blicken på något särskilt.Här började en process som än i dag den 10 oktober 2018 inte är löst.

Det blev under ett års tid, otaliga synundersökningar för olika inhyrda optiker och provande av nya glas, med varierande resultat. Vissa gånger såg jag bättre på nära håll och dåligt på långt, eller tvärt om. Det gick inte att få ihop det!
I september 2017 var det en ny optiker som funderade på om jag kunde ha en osynlig skelning. I början av november 2017 skickades en remiss till Region Gävleborg för att jag skulle få komma till en ortopist för en undersökning.

De tre garantimånaderna de utlovade passerade och efter ca fyra månader fick jag ett brev där de förklarade att de inte skull kunna erbjuda mig mig behandling under en överskådlig tid. De skulle skicka ut förfrågningar till andra regioner så jag skulle få en tid någon annan stans i vårt avlånga land.
Efter någon vecka kom ett nytt brev att jag skulle få komma till Sofiahemmets ögonmottagning. De skulle kalla mig inom 3 månader.

Det gick x antal veckor innan det kom ett brev från Sofiahemmet, med besked att de inte kunde erbjuda mig någon tid och att ärendet skulle bollas tillbaka till Gävleborg igen. SUCK!

Efter ytterligare x antal veckor fick jag besked att de skickat min remiss till Region Västmanland och Västerås sjukhus.
De i sin tur skickade mig ett brev att de skulle kalla mig inom tre månader…..

Nu hade det hunnit blivit maj 2018 och jag kände mig sedan länge ganska uppgiven med känslan av att inte bli tagen på allvar!
Jag tände till på alla cylindrar och började terrorisera Västerås sjukhusväxel och efter ett par dagar lyckades jag få tag på ortopisten Katarina. Hon bokade in mig i torsdagen den 7 juni! STOR GLÄDJE!

Jag bokade in mig och sambon (jag kunde pga synen inte köra bil) Steam hotel i Västerås tosdag 7/6 till fredag 8/6.

När jag kom dit till denna underbara människa kunde hon konstatera att jag hade en liten skelning på skalan, 5. Jag fick låna med mig en provbåge (som hängdes fast på mina glasögon), till hotellet för att testa till eftermiddagen efter. Detta för att känna efter om det blev vilsamt för ögonen + att hon skulle kunna mäta om, för att se om skelningen blev större när ögonen fick lite vila.

Jag ska tillägga att brillorna matchade hotellets inredning, men jag använde dem bara på rummet 🙂

Skelningen hamnade på samma styrka dag 2, så jag fick en prisma, (en plastlapp med ränder) på insidan av ena glaset på glasögonen.

Vi bokade in en ny tid för återbesök i mitten av augusti, när hon var tillbaka från semestern.
Nu kom uppgivenheten tillbaka då hela världen förändrades. Allt blev randigt, litet och konkavt genom prisman. Jag såg regnbågar och hade svårt att bedöma avstånd. Jag försökte se det roliga i det, som att vattnet i vårt bubbel-spa var som högst på mitten och att alla horisontella ytor lutade som skrivpulpeter.

Tiden gick och jag vande mig vid min nya utsikt genom brillorna. Jag kunde under de två veckorna innan semestern inte jobba längre än tre timmar i sträck utan att få väldigt ont bakom ögonen, så jag delade upp arbetsdagen på tre pass, ett på jobbet och två hemma.

Under semestern gick det bättre när jag inte behövde skifta mellan terminalglasögonen och de progressiva och det kändes ganska ok. Jag visste ju att det var på rätt väg.

Återbesöket i Västerås visade även denna gång på samma värde, så jag fick med mig ett recept på den styrka som skulle slipas in i mina brillor. 🙂 Jag lämnade in receptet till optikern och gjorde en synundersökning för att få rätt styrka i allt. Vi kom överens om att börja med mina terminalbrillor (rumsprogressiva) och läsglasen, för att se att styrkan kändes rätt.

Den 20 augusti började jag arbeta igen, tre pass per dag i väntan på mina terminalbrillor.
När de kom efter dryga tre veckor var de inte alls bra. Jag fick migrän efter en liten stund och det kändes som om jag hade ett stort smutsigt tumavryck på höger glas. Uppgivet ringde jag ortopisten i Västerås och hon bad mig gå tillbaka och be optikern göra en ny synundersökning. Hon erbjöd mig även att skicka över journalen till ortopisten Veronica, här i Gävle, så att jag skulle slippa åka till Västerås fler gånger.

Jag fick göra en ny synundersökning och det visade på samma värden som för några veckor sedan. Optikern skickade tillbaka läsglasögonen för att göra om dem till rumsprogressiva, men för skärmar på nära håll.

Ortopisten i Gävle ringde upp mig och berättade att hennes kollega i Västerås ringt och förklarat läget. Hon erbjöd mig en tid veckan efter och där mätte hon om och jag såg fortfarande bäst på 5. Hon mätte styrkan på mina nya glasögon och fick dem till 10! Hon vart lite osäker på om derad apparat visade fel, så hon bad mig gå till optikern, så att de fick mäta dem med, för att vara på den säkra sidan.

Jag besökte ännu en gång optikern, för att mäta upp styrkan på de min ortopist mätt med på tok för hög styrka. De nya brillorna funkade inte heller och jag fick migrän direkt när jag provade dem :(. De hade ingen optiker där just då, men de skulle återkoppla så snart han hunnit dit och mätt styrkan.

På sena eftermiddagen ringde ägaren till optikerbutiken mig och meddelade att även de mätt upp styrkan till 10! Jisses vilken lättnad att veta att det var brillorna som var fel och inte mina ögon! De skulle skicka tillbaka bågarna och se till att det blev rätt.

I dag 10/10 2018, mer än 2 år sedan detta började, har jag några veckors väntan tills brillorna blir färdiga och jag delar fortfarande upp arbetsdagrna och jag har fått tillbaka lite hopp iaf!

Tisdag

Jag åkte med sonen in till stan och jobbet kl 6 och sambon skjutsade barnbarnet till dagis.

Tyvärr renoveras det på tre angränsande sidor till kontoret och lugn och ro på jobbet är sedan i augusti ingen självklarhet (ett smakprov i frukostfilmen). Värme och luftkonditioneringen är avstängd och det var dryga 17 grader när jag kom till jobbet. Riktigt kallt när man ska sitta och knappa på en dator! Jag fick leta på mitt extra element, som fått fötter och flyttat in hos vår VD.
Det var en massa mail i inkorgen så det blev en frukost-jobbkombo denna morgon. Jag åt den med jacka och fingervantar på 🙂

Jag promenerade till optikern när de öppnade, för att prova om de nya terminalbrillorna funkar och för att mäta upp styrkan på de min ortopist mätt med på tok för hög styrka. De nya funkade inte heller och jag fick migrän direkt när jag provade dem :(. De hade ingen optiker där just då, men de skulle återkoppla så snart han hunnit dit och mätt styrkan.

Efter  45 min jobb, gick jag iväg för att fixa naglarna. I bakhuvudet låg tanken på alla kunder som skulle hinnas med och irritation över huvudvärken.
När jag kom dit såg jag att hon bara hunnit halvvägs med kunden innan mig. 10.30 blev 11.00 innan hon började med mig och en halvtimme åt helv…! Irritationen var enorm, men det var inget jag visade. Ganska direkt började hennes slipmaskin gå ojämnt och det drog ut ytterligare på tiden och i slutänden hade jag varit ifrån jobbet en timme längre än beräknat, men jag gick därifrån med röda fina naglar :). VISSA DAGAR ÄR LIVET EN PRÖVNING!

Det var länge sedan jag var i stan en hel dag, men det blev så denna dag. Jag köpte en plocksalladpå coop och åt vid skrivbordet, för att försöka kompensera den extra timmen på nagelsalongen.
Jag hann iaf med alla kunder innan jag liftade med sonen hem.

Hemma höll jag på klappa ihop helt pga migränen som blivit värre och att mina ögon inte ville samarbeta. Ett varmt bad fick iaf sinnet att slappna av en aning och jag och sambon hjäptes åt att göra Libapizza.

På kvällen tog jag en frossarkväll med, ½ påse tweek, 2 hårdmackor med lätta och ost 10%, 2 linskakor, (inom ca 4 timmar). Hela dagens intag höll sig inom budget!

I morgon onsdag börjar jag räkna sp på allvar igen!

Måndag

I går söndag, ringde dottern och meddelade att hon fått magsjuka och behövde ha hjälp med lillpojken.
Stora pojken som bott här sedan i fredags fick åka till pappa, för att inte bli smittad. Eftersom sambo och bil var på motortävlingar, tog jag bussen till dottern, tidiga eftermiddagen och fick barn och saker levererat utanför hennes garage. Det blev en barnvagnspromenad de dryga fyra km hem igen. En härlig promenad trots blåsten.

Vår lille nattgäst är i dag måndag hur pigg som helst och jag har haft honom hemma hela dagen och försökt jobba lite medan han nöjt suttit och lekt själv.

Det blev en hel massa steg, då det blev två promenader. På förmiddagen drog jag honom på traktorn runt i grannskapet dryga timmen och på eftermiddagen till och från affären i vagn 4 km enkel tur (totalt 8 km).

Eftersom drop invägningen hos ww här, blev inställt på onsdag, hade jag tänkt väga mig i dag på möte, men med barnbarn och en sambo med jour sket det sig. Jag får vänta till nästa vecka.

När vi blev med barnbarn har inget fungerat riktigt som det ska och då heller inte mathållningen. Jag har valt att hoppa över registrering och matlista. Det är väl inte optimalt, men det får blev så och förhoppningsvis piggar dottern på sig snart igen.